För hela historien är värdefull
Because the whole story is precious
Jag upptäckte kintsugi efter att en tallrik som min dotter gjorde åt mig gick sönder på köksgolvet.
Jag använde den tallriken regelbundet, eftersom jag visste att det alltid fanns en risk att den kunde gå sönder. Jag ville att den skulle vara en tallrik – att den skulle leva ett användbart liv – inte stå på en hylla och samla damm. När den gick sönder tittade min dotter på den och sa: ”Åh nej, men jag jobbade så hårt med den där…”
Jag kände mig ledsen. Jag kände också de där välbekanta känslorna av ofullkomlighet – som person, som mamma och i mina ansträngningar att alltid göra det "rätta". Jag ville laga tallriken, och jag visste att jag ville fortsätta använda den.
När jag undersökte alternativen upptäckte jag kintsugi och lärde mig om både traditionella livsmedelssäkra metoder och moderna epoxitekniker. Även om det kändes som ett stort åtagande att investera i material, tid och inlärningskurva, blev det mycket mer meningsfullt att reparera tallriken. Det var ett sätt att hedra både min dotters och min egen insats. Det påminde mig om att misstag, olyckor och brister inte behöver vara slutet på en historia – de kan bli en del av den.
Sedan den första reparationen har jag ägnat otaliga timmar åt att studera, öva och förfina mitt hantverk inom en mängd olika keramiska reparationer. Varje verk presenterar sina egna utmaningar, och varje reparation kräver tålamod, precision och omsorg.
Inget ger mig mer glädje än att hjälpa människor att återföra sina känslomässiga och älskade föremål till vardagen. Jag skulle vara hedrad över att hjälpa till att återställa dina också.
I discovered kintsugi after a plate my daughter made for me broke on the kitchen floor.
I used that plate regularly, knowing there was always a risk it could break. I wanted it to be a plate—to live a useful life—not sit on a shelf collecting dust. When it broke, my daughter looked at it and said, “Oh no, but I worked so hard on that…”
I felt sad. I also felt those familiar pangs of imperfection—as a person, as a mother, and in my efforts to always do the “right” thing. I wanted to repair the plate, and I knew I wanted to keep using it.
As I researched options, I discovered kintsugi and learned about both traditional food-safe methods and modern epoxy techniques. Although investing in the supplies, time, and learning curve felt like a big commitment, repairing that plate became something much more meaningful. It was a way of honoring both my daughter's effort and my own. It reminded me that mistakes, accidents, and imperfections don't have to be the end of a story—they can become part of it.
Since that first repair, I've spent countless hours studying, practicing, and refining my craft across a wide variety of ceramic repairs. Every piece presents its own challenges, and every repair requires patience, precision, and care.
Nothing brings me more joy than helping people return their sentimental and well-loved pieces to daily life. I would be honored to help restore yours as well.