Jag ritar ansikten och figurer med flex-reservoarpenna och kol, utan att sudda ut.
Jag ritar för att jag vill förstå form – vad som gör den vacker, vad som gör den närvarande, vad några få streck kan hålla. Att inte radera är viktigt för mig: misstagen är mina, tveksamheterna är mina, linjen som gick fel och fortsatte ändå är min. Jag tror inte att det är ett problem att lösa.
Min bakgrund är matematik och mjukvara. Jag tycker om teknik och lär mig därför om bildbehandling, och jag skannar och efterbehandlar så att varje verk kan leva i vilken skala som helst. Men varje verk börjar som bläck eller träkol, skapat av mitt sinne, min hand och mitt öga.
I draw faces and figures with flex fountain pen and charcoal, never erasing.
I draw because I want to understand form — what makes it beautiful, what makes it present, what a few marks can hold. The no-erasing matters to me: the mistakes are mine, the hesitations are mine, the line that went wrong and kept going anyway is mine. I don't think that's a problem to solve.
My background is mathematics and software. I enjoy technology and so I learn about image processing, and I scan and postprocess so each piece can live at any scale. But each piece starts as ink or charcoal, made by my mind, my hand, and my eye.