TIMIDDesign

Så länge jag har känt mig själv har jag alltid varit en stor pysslig tjej.
När det gäller virkning däremot, fann jag aldrig tålamodet att sätta mig ner och lära mig det. Jag tyckte alltid att det var en "mormors" hobby och tråkigt. Något alldeles för tråkigt för att min lilla ekorrhjärna inte skulle kunna förstå att sitta ner och lära sig.

Sedan en dag på gymnasiet blev jag jättesjuk. Till den grad att jag blev sängliggande i några veckor. Jag hade läst alla mina böcker, tagit så mycket hand om mig själv att jag var redo för livet. Allt du kan tänka dig gjorde jag medan jag låg fast i sängen... ja, förutom en sak. Lärde mig virka.

Så det var då det hände. Jag bad min mamma om förnödenheterna och jag bunkrade ner och började lära mig. Det var som en uppenbarelse. Jag frågade mig själv varför jag inte hade gjort det här tidigare.

Den rena glädjen och känslan av prestation som kom ut ur varje projekt gjorde mig överlycklig.

Det var det som fick den här verksamheten att blomstra. Jag ville sprida samma känsla av rent oskyldigt serotonin varje gång man håller i den där gosedjuret, eller bär den där hatten, eller lägger något i sin nya virkväska.

Vad det än är, hoppas jag att du känner samma glädje och spänning varje gång du ser det.

Jag kan inte tacka er alla nog för det fortsatta stöd och den kärlek som jag har fått på alla plattformar och hoppas att den här gemenskapen kan blomstra till en liten värld av ren lycka för oss alla.

For as long as I have known myself, I have always been a big crafty girl.
As far as crochet however, I never found the patience to sit down and learn it. I always thought it was a "grandma" hobby and boring. Something far too tedious that my little squirrel brain couldn't fathom sitting down to learn.

Then one day in high school I became super sick. To the point that I found myself bedridden for a few weeks. I had read all my books, done so much self care that I was set for life. Anything you can imagine I did it while I was stuck in bed... well besides one thing. Learn to crochet.

So that's when it happened. I asked my mom for the supplies and I bunkered down and started learning. It was like an epiphany. I asked myself why I hadn't done this sooner.

The pure joy and feeling of accomplishment that came out of every project sent me over the moon.

That is what blossomed this business into fruition. I wanted to spread that same feeling of pure innocent serotonin every time you hold that plushie, or wear that bucket hat, or put something in your new crochet bag.

Whatever it is, I hope that you feel the same joy and excitement every time you see it.

I can't thank all of you enough for the continued support and love that I have been shown across all platforms and hope that this community can blossom into a little world of pure bliss for all of us.